Ändrade prioriteringar

Förr har jag satt stort värde på att laga god mat och dricka gott till, gärna vin. Det spelade inte allt för stor roll vad maten kostade. Det var värt det tyckte jag.

Nu uppskattar jag att äta så billigt som möjligt, som röran på frysgrönsaker och tonfisk jag slängde ihop idag. Och jag har inga problem att äta något liknande flera dagar i veckan. Och alkohol köper jag bara hem ifall jag får besök.

Fascinerande vad mål kan få en att inte bara ändra sitt beteende för att uppnå dem utan till och med ändra sina preferenser och värderingar. Har du ändrats på något sätt på grund av ditt sparande?

Annonser

2 reaktioner till “Ändrade prioriteringar

  1. Hittade just din blogg. Under en tid av mitt liv hade jag väldigt stor fokus på att spara för att kunna resa. Mellan den där resan, kanske en eller max två gånger per år, levde jag i princip inte alls. Jag åt billig skitmat och oftast små portioner för att spara pengar, köpte sällan något nytt och unnade mig i princip ingenting. Oförutsedda utgifter blev en katastrof som skapade stor ångest hos mig, inte för att jag inte hade råd men för att jag ju MÅSTE SPARA.

    Men det var inte värt det att ha det så. Jag ställde mig frågan: ”Om jag dör imorgon, kommer jag vara lycklig då?”. Och visst har jag lekt med tanken att jobba som en idiot nu, spara ihop pengar och gå i pension tidigare. Men om jag inte skulle få privilegiet att bli gammal då? Med den lönen du har på över 40 000 i månaden känns det helt befängt att du inte ska kunna unna dig att leva gott i nuet OCKSÅ.

    Gilla

    1. Jag vet vad du menar. Levde också så under en period inför en resa. Hade 100kr i månaden att lägga på roligheter. Det var inte värt det så lever inte så nu. Jag gör fortfarande saker när jag känner för det, jag gör det bara inte slentrianmässigt, exempelvis köper en öl för att man är på krogen. Det är bara om jag faktiskt är sugen på en öl som jag köper, om inte finns ingen anledning att köpa nån. Jag jobbar hårt för att ta bort onödiga utgifter, men om min familj kommer på besök och vill gå ut och äta så gör jag det för jag värderar sådant umgänge med dem. Det innebär att jag kommer kunna sluta arbeta senare än om jag inte skulle göra dessa saker, men som du säger, vad är vitsen med livet till dess om man inte kan njuta av det som man vill.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s