Månad: mars 2018

Fortsatta framgångar

Livet rullar på. Har precis avslutat min andra snålmånad. På min Instagram ser du hur det gick. Denna månad blir lite mer avslappnad och normal, men fortfarande med fokus på sparande.

Jag har även påbörjat min första utdelningsperiod med fem utdelningar än så länge, på sammanlagt ca 1300 kronor. Jag vet, inget man överlever på utan jobb, men det är ett första steg. Ett steg att se att det funkar det här med utdelningar, att pengarna bokstavligen bara ramlar in. Så roligt!

Tar en ny vända med mina fasta kostnader och abonnemang. Lyckats få ner bilförsäkringen ca 25 kronor i månaden, och jag har sagt upp mitt abonnemang på mobilen för 99 kronor i månaden och bytt till kontantkort. Jag använde aldrig upp allt som ingick så bör kunna näst intill halvera kostnaden med kontantkort. Många bäckar små…

Och så har jag lyckats få upp lite fler annonser på Tradera, och just nu är det halva priset på 10 annonser så kostnaden för eventuella försäljningar blir lägre en vanligt. Väldigt bra!

Så det knotar på med små förbättringar här och där. Inget revolutionerande men ändå förbättringar.

Annonser

Mina drömjobb kanske..?

Har tänkt en del på jobb den senaste tiden. Just nu har jag ett jobb som jag trivs ok med och en lön som är bra utan att vara fantastisk. Jag kan alltså egentligen inte klaga på mitt jobb. Utifrån att det är just det: ett jobb.

Jag vill dock inte lägga en massa tid på något som bara är ett jobb. När jag blir ekonomiskt oberoende kommer jag alltså inte ta något ”jobb”.

Jag kommer dock inte att inte göra något. Men då ska det bara vara sådant jag tycker är roligt eller intressant, och jag kommer bara att göra det så länge det är just roligt och intressant. Om jag sedan får pengar för det desto bättre.

Så jag kommer förmodligen jobba, men mycket mer kräset. Vad kan jag då tänka mig att göra..? Jag har tidigare jobbat på dagis och det kan jag tänka mig att göra igen. Att få betalt för att leka och utveckla sitt barnasinne är ju nästan en dröm.

Jag skulle vilja jobba lite inom detaljhandel eller serviceyrken, en mat- eller klädaffär till exempel. Jag har aldrig testat det och det skulle vara intressant. Också att få jobba mer direkt med människor som det innebär lockar.

Sedan kommer jag ha möjlighet och tid att lägga fokus på en av mina stora drömmar: att skriva en bok. Under en period kommer jag lägga full fokus på det och se om det kan bli något.

Kommer jag på någon affärsidé som jag brinner för så kommer jag definitivt att starta företag. Jag har dock just nu ingen tanke på vad det skulle kunna vara.

Att jobba utomlands skulle också vara häftigt. Om det sedan handlar om att jobba på ett fik, plocka frukt eller vara snowboardinstruktör är inte så viktigt (även om det senaste lockar som jobb även i Sverige).

Så jag förstår inte synpunkten/oron att man skulle bli göralös om man hade pengar att gå i pension tidigare. Finns ju massor att göra.

Vad skulle du jobba med om du inte behövde bry dig om pengar? Eller skulle du bara sitta i solen och pilla dig i naveln?

Pensionskrånglet

Pension. För mig har det inte lika stor betydelse som för många andra. Jag har ju tänkt klara min försörjning på att sätt från och med ca 45-årsåldern. Vilket också kommer att leda till att den pension jag får från systemet, från 60-årsåldern någon gång, är mycket lägre än mångas.

Oavsett detta så är jag vän av ordning och allt som rör min ekonomi vill jag ha koll på. Detta är dock lättare sagt än gjort när det gäller pensionen.

Jag har, vad jag kan utläsa från minpension.se, allmän pension, tjänstepension och privat pensionssparande. Den allmänna pensionen består av en stor del som jag inte kan göra något åt, samt en mindre del som jag får förvalta själv. Där är jag aktiv och byter fonder efter läge och utveckling.

Tjänstepensionen däremot, där går jag bet i koll och kontroll. Den ligger i inte mindre än sex olika pensionsinstitut med väldigt olika summor i varje. Och här har jag heller ingen möjlighet att få ordning eftersom jag är statligt anställd och därför inte får flytta dem.

Mitt privata pensionssparande håller jag på att flytta dit jag har mitt övriga sparande. Huruvida jag kommer spara aktivt i denna, eller hålla allt mitt sparande i aktier och fonder på ett ISK-konto har jag inte bestämt än.

För att krångla till ännu mer funkar inte pensionsprognosen på minpension.se just nu så jag har ingen koll på hur mycket jag kommer få när det är dags och absolut inget sätt att räkna ut det. Tror att jag helt enkelt bortser från dessa pengar, det får bli en trevlig överraskning och en bonus när de väl betalas ut.

Hur ser du på pensionssparande och hur aktiv är du?

Nära döden-upplevelse

Häromdagen var jag med om något som, om det hade gått illa hade slutat med att mitt liv hade varit över. Nu gick det, som ni märker, mycket bättre än så. Jag lever och mår bra. Tack och lov.

Händelsen fick mig att fundera på det här med arv och vad som händer efter att en dör. Jag har inga barn och är inte gift så min mamma ärver mig. Tidigare har det inte varit något problem, men nu har jag en väldigt viktig person i mitt liv: min sambo.

En lätt lösning på problemet hade kunnat vara att vi gifte oss, men ingen av oss vill gifta sig, och jag kanske också vill lämna en del till min familj, och framförallt till mina syskonbarn. Då återstår testamente gissar jag.

Har du koll på vem som ärver dig?

Sedan är det ju bra att informera sina efterlevnaden om alla konton, både med pengar och medlemskonton, så att de kan avslutas. Jag har knappt själv koll på dessa…

Men jag har själv förlorat en nära anhörig, och att lösa praktiska problem är inte direkt det man är mest sugen på då. Jag vill underlätta för de jag älskar i en jobbig situation.

Hur har du hanterat denna fråga? Skygglappar på eller är allt förberett? Och ännu viktigare, har du några tips på vad en bör tänka på?

Det bästa spartipset

Det förmodligen bästa spartipset jag har hört, och som jag gärna skickar vidare, är att inte köpa saker. Vissa saker är det lättare att applicera på, som exempelvis onödiga lyxprodukter eller ett sjunde par skor. Det är saker du faktiskt inte behöver så det är bara att undvika att köpa dem så kan du spara hela den summan istället.

Men det fungerar också på mer nödvändiga saker som kläder, där det är väldigt sällan vi faktiskt behöver något, och mat. Men självklart betyder detta inte att vi ska låta bli att äta mat, vi ska bara undvika att köpa ny mat.

Vi kör just nu rensning av mat, vilket innebär att vi äter av det som finns så länge det går. Det leder till att månadens matkostnad hamnar på lite över 200kr för mig. Detta för att vi alltid prioriterar att ha ägg, smör, majonnäs och grönsaker hemma (oftast inte färska dock). I övrigt tar vi det som finns i frys och skafferi.

Tidigare har jag haft väldigt höga matkostnader. Jag anpassade inköpen efter matlistan, dvs jag bestämde vad jag ville äta sedan köpte jag det, oavsett pris. Nu anpassar jag matlistan efter vad som finns hemma i första hand och efter vad som är bra pris på i andra hand. Detta tillvägagångssätt, tillsammans med näst intill köpstopp på mat har minskat mina matkostnader med över hälften och jag kan pytsa in ca 1500kr mer i månaden på sparkontot.

Så ska jag ge bara ett spartips så ligger detta väldigt bra till. Vad är ditt bästa spartips?

Borta bra, och ganska billigt

Nyss hemkommen från en weekendresa med vänner. Ur ekonomisk synvinkel har den gått sådär, även om jag höll mig till budgeten vad gäller mat och dryck. Det började på flygplatsen med att vi inte hade checkat in innan och fick betala 350kr för att checka in på plats (på flygbiljetter som kostat drygt 100kr per resväg…). Kändes sådär men det var bara att betala. Kan säga att vi kom ihåg att checka in på hemvägen 😉

Mat och dryck har varit billigt och jag har inte shoppat något, däremot har jag köpt onödiga nyttigheter, som inte är värd sitt pris även om de är billiga, och som dessutom gör att jag mår dåligt efteråt. Det goda det har medfört är att jag har insett att jag egentligen inte vill äta sånt och att jag ska sluta med det (förutom kanske smaka lite).

Förutom kostnaden på flygplatsen tillkom kostnad för hostelet på ca 250kr som jag hade glömt. Så vi kan säga att jag totalt sett har överskridit budget med 400-500kr.

Min plan för livet är ju att spara så mycket att jag kan välja om jag vill jobba eller inte. Men i den planen ingår också att jag ska resa under tiden. Så resor får kosta pengar. Och denna kostade totalt drygt 2000kr och det är inte mycket pengar för att komma iväg en helg med vänner, ha roligt och äta och dricka gott. Det går inte att sätta ett pris på det.

Hemlighetsmakeri

Jag är långt ifrån först att komma på tanken att spara ihop till min frihet. Det är snarare så att jag har kommit på tanken för att andra har gjort det före mig, de har inspirerat mig och fått mig att förstå att det går att göra. Man måste faktiskt inte jobba till 65, eller ännu senare som det lär vara när det är dags, om man inte vill.

Dock har jag ingen aning om vilka dessa inspirationskällor är. De allra flesta är anonyma och jag känner bara till ett bloggnamn med inspiration av målet de strävar efter. Och jag är inte annorlunda. Inte heller jag vill att andra ska få veta om detta. Jag ser till att jag inte syns på bilder jag lägger ut på Instagram och jag tänker efter gällande vad jag skriver så att jag inte avslöjar mig (är det någon man känner som följer en så krävs inte mycket för att den ska lista ut vem man är).

Varför alla andra vill vara anonyma kan jag bara gissa mig till, men mina skäl bygger väl mycket på den svenska jantementaliteten. Man ska inte tro att man är något och om man inte gör som alla andra så är man konstig och får ifrågasättas. Och jag vill inte behöva stå till svars för mina livsval, vilket jag har märkt att man får göra när jag har diskuterat liknande saker på ett mer generellt plan. Det finns också en säkerhetsaspekt i det hela. Kanske inte så mycket nu, när min portfölj inte är så stor, men när jag kommer upp i några miljoner vill jag inte att kreti och pleti ska veta att jag har så mycket pengar. Framförallt eftersom jag faktiskt inte kommer att kunna leva som en rik person. Jag kommer ju att ha lägre ”inkomst” då än vad jag har nu.

Just nu vet endast två personer om mina mål: min sambo, som blir stressad eftersom han inte har samma motivation, och en av mina bästa kompisar, som jag inte är helt säker på att hon verkligen tror på att jag kommer att göra det. Men hon är åtminstone inte negativ så det är skönt, jag har någon att ventilera med.

Men jag hade gärna kunnat prata med fler om det, framförallt min familj. Främst för att de ska förstå varför jag inte vill göra dyra saker, men även för att kunna planera och prata om framtiden tillsammans. Jag kanske försöker ta upp det med dem igen när vi ses igen…

Hur gör du? Berättar du om dina planer på ekonomisk frihet eller håller du dem för dig själv?