Tagg: Målet

Mina drömjobb kanske..?

Har tänkt en del på jobb den senaste tiden. Just nu har jag ett jobb som jag trivs ok med och en lön som är bra utan att vara fantastisk. Jag kan alltså egentligen inte klaga på mitt jobb. Utifrån att det är just det: ett jobb.

Jag vill dock inte lägga en massa tid på något som bara är ett jobb. När jag blir ekonomiskt oberoende kommer jag alltså inte ta något ”jobb”.

Jag kommer dock inte att inte göra något. Men då ska det bara vara sådant jag tycker är roligt eller intressant, och jag kommer bara att göra det så länge det är just roligt och intressant. Om jag sedan får pengar för det desto bättre.

Så jag kommer förmodligen jobba, men mycket mer kräset. Vad kan jag då tänka mig att göra..? Jag har tidigare jobbat på dagis och det kan jag tänka mig att göra igen. Att få betalt för att leka och utveckla sitt barnasinne är ju nästan en dröm.

Jag skulle vilja jobba lite inom detaljhandel eller serviceyrken, en mat- eller klädaffär till exempel. Jag har aldrig testat det och det skulle vara intressant. Också att få jobba mer direkt med människor som det innebär lockar.

Sedan kommer jag ha möjlighet och tid att lägga fokus på en av mina stora drömmar: att skriva en bok. Under en period kommer jag lägga full fokus på det och se om det kan bli något.

Kommer jag på någon affärsidé som jag brinner för så kommer jag definitivt att starta företag. Jag har dock just nu ingen tanke på vad det skulle kunna vara.

Att jobba utomlands skulle också vara häftigt. Om det sedan handlar om att jobba på ett fik, plocka frukt eller vara snowboardinstruktör är inte så viktigt (även om det senaste lockar som jobb även i Sverige).

Så jag förstår inte synpunkten/oron att man skulle bli göralös om man hade pengar att gå i pension tidigare. Finns ju massor att göra.

Vad skulle du jobba med om du inte behövde bry dig om pengar? Eller skulle du bara sitta i solen och pilla dig i naveln?

Annonser

Pensionskrånglet

Pension. För mig har det inte lika stor betydelse som för många andra. Jag har ju tänkt klara min försörjning på att sätt från och med ca 45-årsåldern. Vilket också kommer att leda till att den pension jag får från systemet, från 60-årsåldern någon gång, är mycket lägre än mångas.

Oavsett detta så är jag vän av ordning och allt som rör min ekonomi vill jag ha koll på. Detta är dock lättare sagt än gjort när det gäller pensionen.

Jag har, vad jag kan utläsa från minpension.se, allmän pension, tjänstepension och privat pensionssparande. Den allmänna pensionen består av en stor del som jag inte kan göra något åt, samt en mindre del som jag får förvalta själv. Där är jag aktiv och byter fonder efter läge och utveckling.

Tjänstepensionen däremot, där går jag bet i koll och kontroll. Den ligger i inte mindre än sex olika pensionsinstitut med väldigt olika summor i varje. Och här har jag heller ingen möjlighet att få ordning eftersom jag är statligt anställd och därför inte får flytta dem.

Mitt privata pensionssparande håller jag på att flytta dit jag har mitt övriga sparande. Huruvida jag kommer spara aktivt i denna, eller hålla allt mitt sparande i aktier och fonder på ett ISK-konto har jag inte bestämt än.

För att krångla till ännu mer funkar inte pensionsprognosen på minpension.se just nu så jag har ingen koll på hur mycket jag kommer få när det är dags och absolut inget sätt att räkna ut det. Tror att jag helt enkelt bortser från dessa pengar, det får bli en trevlig överraskning och en bonus när de väl betalas ut.

Hur ser du på pensionssparande och hur aktiv är du?

Hemlighetsmakeri

Jag är långt ifrån först att komma på tanken att spara ihop till min frihet. Det är snarare så att jag har kommit på tanken för att andra har gjort det före mig, de har inspirerat mig och fått mig att förstå att det går att göra. Man måste faktiskt inte jobba till 65, eller ännu senare som det lär vara när det är dags, om man inte vill.

Dock har jag ingen aning om vilka dessa inspirationskällor är. De allra flesta är anonyma och jag känner bara till ett bloggnamn med inspiration av målet de strävar efter. Och jag är inte annorlunda. Inte heller jag vill att andra ska få veta om detta. Jag ser till att jag inte syns på bilder jag lägger ut på Instagram och jag tänker efter gällande vad jag skriver så att jag inte avslöjar mig (är det någon man känner som följer en så krävs inte mycket för att den ska lista ut vem man är).

Varför alla andra vill vara anonyma kan jag bara gissa mig till, men mina skäl bygger väl mycket på den svenska jantementaliteten. Man ska inte tro att man är något och om man inte gör som alla andra så är man konstig och får ifrågasättas. Och jag vill inte behöva stå till svars för mina livsval, vilket jag har märkt att man får göra när jag har diskuterat liknande saker på ett mer generellt plan. Det finns också en säkerhetsaspekt i det hela. Kanske inte så mycket nu, när min portfölj inte är så stor, men när jag kommer upp i några miljoner vill jag inte att kreti och pleti ska veta att jag har så mycket pengar. Framförallt eftersom jag faktiskt inte kommer att kunna leva som en rik person. Jag kommer ju att ha lägre ”inkomst” då än vad jag har nu.

Just nu vet endast två personer om mina mål: min sambo, som blir stressad eftersom han inte har samma motivation, och en av mina bästa kompisar, som jag inte är helt säker på att hon verkligen tror på att jag kommer att göra det. Men hon är åtminstone inte negativ så det är skönt, jag har någon att ventilera med.

Men jag hade gärna kunnat prata med fler om det, framförallt min familj. Främst för att de ska förstå varför jag inte vill göra dyra saker, men även för att kunna planera och prata om framtiden tillsammans. Jag kanske försöker ta upp det med dem igen när vi ses igen…

Hur gör du? Berättar du om dina planer på ekonomisk frihet eller håller du dem för dig själv?

Så lite tid och så mycket att göra

Har hittat ännu en motivation för att spara ihop så mycket pengar att jag kan sluta jobba. Tidigare har min motivation varit att slippa jobba, delvis för att jag är lite less på mitt jobb och delvis för att min tidigare morgonmänniskaläggning har försvunnit totalt. Hatar att väckaren ringer tidigt. Sen är jag också på ett principiellt plan emot att spendera mina dagar med att göra något någon annan vill att jag ska göra.

Min nya motivation är att jag inte hinner med mig själv. Från att ha haft ett liv där jag ofta haft väldigt lite att göra efter jobbet, till denna känsla. Så vad har hänt?

Först så har jag bitvis mer arbetstid. I alla fall om man till arbetstid räknar med transporten till och från arbetet. Tidigare åkte jag hemifrån vid halv åtta och var hemma till fem. Nu, när jag åker till jobbet, åker jag hemifrån vid halv sju och är hemma vid sex. Så jag är borta från hemmet i nästan tolv timmar…

Men jag tror den största delen är att jag har så mycket mer jag vill göra nu (för självklart använder jag även tiden till och från jobbet till något nyttigt). Den största anledningen till att jag har mer jag vill göra är att jag har så många områden jag vill förbättra mig inom, men också för att jag numera har en sambo och vill hitta på saker med honom.

Vad behöver jag tid till då? Finns en hel del saker jag gärna skulle ha några timmar till varje dag. Och då ryms inte också 8-12 timmars arbete.

Träna till exempel. Skulle gärna lägga 1-3 timmar på träning varje dag. Dels för att det aldrig skulle bli ”inklämt” eller förkortat för att det inte finns tid, men också för att jag gärna skulle hinna både styrketräning och yoga/stretch på en dag. Och kanske springa en snutt. Och så vill jag bli bättre att stå på händer.

Sen vill jag kunna lägga ungefär 2-4 timmar på personlig utveckling. Det kan handla om allt från att lära mig ett språk, läsa på om aktier, lyssna på poddar, spåna företagsidéer eller fotografera och redigera för att bli bättre på det.

Älskar att läsa och skulle gärna göra det i alla fall en timme om dagen. Ostört. Skulle gärna också läsa lite tidskrifter av intresse. Det blir då utanför timmen som vigs till läsning.

Eftersom jag är en planeringsnörd behöver jag göra det fem minuter här, tio minuter där. Gör det rätt ofta. På en dag blir det lätt 30-60 minuter. Och för att vara helt ärlig så gör jag det redan nu, även på arbetstid.

Och så ha ordning och reda hemma. Det tar tid att vara minimalist. Kanske framförallt för att man höjer kraven på vad som får vara kvar. Då finns ständigt nya saker att rensa ut. Och har man rensat ut saker måste det hanteras, antingen säljas, och allt praktiskt det innebär, eller lämnas till insamling. Så där går kanske en timme om dagen, i genomsnitt.

För dessa aktiviteter går det åt ca 7-10 timmar varje dag. Och då har jag inte räknat med måsten (städa, laga mat och äta) eller nöjen (hänga med vänner, utflykter, uteaktiviteter, bio).

Så att få in allt detta i en fungerande vardag medan man har ett fast heltidsjobb är praktiskt taget en omöjlighet. Åtminstone om man inte vill springa rakt in i en vägg. Och därmed är jag ännu mer motiverad att sluta jobba.

Dock har det gått sådär denna månad, då jag har lagt ut ca 10 000kr, förutom räkningar… Men nästa månad är snålmånad 😃

Ännu en försäljning

Rotade lite i den ISK jag har på min gamla bank och fått reda på när jag började spara i den. Utifrån det kan jag räkna ut att fonderna har gett 1-2 procents avkastning under en period av nästan tre år. Känns kanske inte helt ok.

Så nu är också de sålda för att sättas in på min ISK i Avanza. Kommer hamna närmare 400 000kr då 😊

Bara att hoppas att jag hinner handla medan marknaden fortfarande är nere.

Hur fördriva dagarna?

Även om det väldigt ofta känns frustrerande att det inte går snabbare att spara ihop så mycket pengar att jag kan sluta arbeta om jag vill är det nog ganska bra att det tar tid.

Att gå från att ca åtta timmar varje vardag göra något som någon annan bestämt till att fritt förfoga över sin tid kräver nog lite förberedelser och omställning. Det är bra mycket enklare att fylla 6 timmar om dagen är 16 timmar.

Jag behöver alltså tid på mig att ställa om till att själv aktivera mig. Jag behöver dels hitta någon hobby och dels hitta rutiner i vardagen.

Det senare känns inte så svårt. När man inte har 8 timmars arbete i hjärnan kommer det vara mycket enklare att hitta både tid och motivation att träna. Så det kommer uppta lite av min tid. Utöver det tänker jag att jag ska bli bättre att gå till biblioteket. Jag älskar att läsa och det skulle nog kännas mer tillfredsställande att ha gått till biblioteket och läst än att bara legat kvar i soffan hemma och läst. Det tredje jag kommer göra är att lyssna på mer poddar och utvecklas lite under tiden.

Vad gäller hobbies är det en svårare nöt att knäcka. Jag har aldrig riktigt haft något jag brunnit för, förutom träning. Det finns dock många saker jag gillar, fotografera till exempel, och jag tänker att om jag blir bättre på att faktiskt göra dem så kommer jag också tycka att det är roligare.

Så under de här åren det tar att spara ihop min förmögenhet så behöver jag jobba på att faktiskt göra, att skapa mig hobbies. Ge mig gärna ditt bästa tips på hobbies jag kan ta upp.

Nu blickar vi framåt

2017 är snart slut, och det är dags att se 2018 an. Hur ska jag göra det året till det bästa hittills? Klart är dock att jag, kanske för första gången i mitt liv, ska ha tydliga heltäckande mål för året. Tidigare har jag enbart jobbat med nyårslöften eller möjligen mål med träningen. Nu ska jag ha mål med mitt liv, det vill säga mål som tar mig en god bit på väg mot mina långsiktiga mål.

Eftersom mina långsiktiga mål gäller både ekonomi, minimalism och hälsa/träning så kommer målen för 2018 också gälla dessa områden. De ska vara så pass högt satta att jag måste sträva för att nå dit, men samtidigt så pass rimliga att jag inte ger upp halvvägs. Följande har jag som mål under 2018:

Hälsa/träning – Mitt långsiktiga mål är att röra på mig varje dag och träna 4-7 dagar i veckan, det vill säga att träning och aktivitet är en naturlig del av min vardag, inte något som jag ”måste” göra utan något jag vill göra. Eftersom jag tidigare har gått in i träningsväggen, enligt självdiagnosticering, så kommer jag hålla ett väldigt rimligt mål här. Jag ska under året genomföra 150 träningspass. För att klassas som träningspass så måste det hålla på i minst 30 minuter och göra mig svettig och andfådd eller muskeltrött. En promenad som gör mig varm räcker alltså inte, även om det också är väldigt bra sätt att röra sig på. Utöver detta ska jag även vara helt godisfri under hela året. Som godis räknas det som typiskt säljs som godis, men även kakor och bakverk. Efterrätter och en enstaka bit mörk choklad (minst 70%) räknas inte som godis.

Minimalism – Här har jag som långsiktigt mål att rensa bort 650 saker inom sju år. Jag har, sedan jag inventerade mina ägodelar, rensat bort en hel del. Det har blivit ett beroende och jag vill ständigt rensa. Det gör mig välmående och jag har lättare att hålla ordning och kunna använda det jag behöver. För 2018 är målet att rensa bort 100 saker. Detta är lite utmanande eftersom de flesta av mina saker är kvar i lägenheten som jag numera hyr ut, men jag tror ändå att jag kommer kunna klara 100 saker med lite hård disciplin.

Ekonomi – Detta mål känns svårast att sätta av någon konstig anledning. Det långsiktiga är som framgår i min blogg 6 miljoner om sju år. För att nå dit behöver jag spara rätt mycket varje år. Nästa år har jag dessutom en långresa som kommer att minska mitt sparande rejält. För att utmana mig själv sätter jag 300 000 kronor som mål för sparandet under 2018. I detta räknas både privat sparande till fonder och aktier eller till sparkonto, amortering och pensionssparande. Det spelar alltså ingen roll var jag lägger pengarna, så länge jag inte konsumerar upp dem. Jag ska också försöka hitta ett sätt att tjäna lite extrapengar, som inte innebär att jag säljer mina egna saker. Jag kommer inte att ha saker att sälja hur länge som helst. Jag behöver hitta ett mer långsiktigt sätt att tjäna pengar. Detta första år kommer jag inte sätta något mål på hur mycket detta ska ge, utan bara att jag ska hitta ett sätt.

Det är mina mål för 2018. Högtsträvande men rimliga. Hur ser dina mål ut?

Januari

Jag försöker ha koll, inte bara på de månader som har gått utan också på de månader, och utgifter, som kommer. Så jag försöker göra en så noggrann budget som möjligt inför varje månad. Så här ser budgeten ut för januari:

Utgifterna är större denna månad jämfört med december, dels för att jag har fått skjuta på vissa utgifter på grund av snålmånaden i december och dels för att jag flyttat till annan ort och kommer behöva pendla till jobbet.

Utöver det lägger jag mer på nöjen och kanske inte helt nödvändiga köp. Att kunna leva lite.

Att jag har flyttat leder ju dock också till högre inkomster i form av hyra. Jag får också njuta av jämkningen på grund av räntekostnader denna månad, då jag bara betalar 17 procents skatt och därmed får ut ca 4000 kronor mer denna månad. Sjukt trevligt. Jag hoppas också kunna fortsätta sälja lite saker under januari och på så sätt utöka inkomsterna.

Min ekonomiska situation kommer alltså att vara en helt annan framöver, både vad gäller inkomster och utgifter. Den stora fördelen i detta, som framgår ovan, är att jag kommer kunna spara mycket mer varje månad. Och det i sin tur kommer bidra till att jag når mitt mål tills jag är 45 år.

Ser du något i budgeten som kan förbättras tveka inte att kommentera.

Berättar man…?

Har funderat lite på det här med hur öppen man bör vara med sina planer. Förutom min pojkvän och ni som läser här eller på mitt Instagram är det ingen som vet att jag inte tänkte jobba till 65. Inte för att det är ont om tillfällen att ta upp det. Det är gott om 50-talister på min arbetsplats så prat om pension och hur länge till någon ska jobba dyker upp lite nu och då.

Men jag säger inget. Och jag vet inte om det är för att det sticker i ögonen på folk, att man bryter mot normen och det stör. Eller om jag helt enkelt inte vill att någon ska kunna säga ”Vad var det jag sa” ifall det inte går vägen.

Men är det den fega vägen. Att inte berätta gör att jag inte behöver satsa helt och hållet. Det gör inget om jag misslyckas för det är bara jag som vet att jag har misslyckats.

Sen skulle det vara lite roligt att röra om i folks huvuden också…

Hur tänker du?

Höga förväntningar ger höga fall

Varit så fullt upp att jag totalt glömt bort det som skulle komma idag. Lönesamtal och möjligheter till högre sparande. Jag fick så mycket beröm av chefen, bara vitsord i alla kategorier, svårt att tänka mig att någon skulle kunna göra något bättre. Nästan lite hybris.

Så kom vi till lönen. Jag har en lön på strax över 40 000 kronor. Lönepåslaget nu: 700 kronor…. Jag inser att det inte är särskilt lukrativt att jobba för staten, och jag tycker att man ska vara noggrann med skattepengar, så jag förväntade mig inte flera tusen. Men 700 kronor av min lön är inte ens 1,7 procent. Och lönepåslaget för min avdelning var 1,8 procent. Man kan tycka, efter alla dessa lovord, att jag skulle ha tagit mig upp till den gränsen i alla fall.

Detta ger ett par hundralappar extra netto varje månad. De kommer självklart gå direkt in i portföljen. Det är tydligt att det inte är detta som kickar igång sparandet för att ta mig till mina miljoner, jag får snarare förlita mig på minskade utgifter och eventuella extrainkomster.

Brukar du bli nöjd med lönerevisioner?