Tagg: Värderingar

Ständigt nya gränser

Som alla ni som håller på med minimalism och är vana att rensa saker säkert har lagt märke till flyttar man ständigt fram sina gränser när det gäller vad man kan göra sig av med.

När jag började rensa ordentligt så var det flera saker som jag inte kunde med att rensa ut. Inte för att jag är sentimental och inte vill skiljas från plagg eller saker som betyder något för mig, utan för att jag är väldigt praktiskt lagd och vissa saker är bra att ha. Jag vill inte behöva köpa nytt när behovet uppstår igen.

Men jag inser att jag rationaliserar bort fler och fler saker som jag tidigare inte kunde rensa bort. Som mina boots med klackar. Snygga, enkla skor med klackar. Passar jättebra när jag går på restaurang, och det är roligt att klä upp sig lite mer.

Men så kommer min nyfunna insikt och ärlighet. Hur ofta använder jag dem egentligen? Och när jag väl använder dem, hur sköna tycker jag de är i förhållande till hur snygg jag känner mig i dem? Och hur ofta går jag på restauranger där vanliga skor inte är ok?

Svaret på alla dessa frågor leder till att jag lutar åt att rensa bort även dessa. Tillsammans med mycket annat som numera är under gränsen för vad som får vara kvar.

Jag undrar hur långt denna utveckling kommer gå. Just nu funderar jag på hur många plagg som är nödvändiga eller optimalt att ha i en garderob. Jag har läst att den optimala garderoben innehåller 24-37 plagg, men hur många av varje, hur många par byxor, hur många linnen och koftor osv?

Vad tycker du är nödvändigt antal plagg?

Annonser

Klapparnas vara eller icke vara

Då var julen över för denna gång. Egentligen är det en högtid som går emot den livsstil jag försöker ha eftersom den är långt ifrån både ekonomisk, minimalistisk och hälsosam. Men jag har ändå svårt att avvika helt från normen i hur vi firar den, det blir julklappar och massa mat även hos oss.

Men vi har de senaste åren försökt se över och dra ned på vår julklappskonsumtion på olika sätt, främst genom hur vi ger till de vuxna, men vi ger även mindre till barnen. I år var första året som vi inte gav en julklapp till någon specifik vuxen. Istället har vi haft julklappsspel med lite högre insats och krav på vettiga grejor. Trots detta blir det julklappar som ingen egentligen behöver utan som bara är roliga att få och bra att ha. Jag är jättenöjd med de tre klappar jag roffade åt mig, men mitt liv hade varit precis lika bra utan dem.

Då kanske det ändå är bättre att man ger något som någon faktiskt önskar sig, åtminstone för mig kommer det fylla ett konkret behov, och det kanske är ett sätt för mig att faktiskt köpa det jag behöver (fast via att önska mig det och köpa julklapp till någon annan). I värsta fall kan jag ju önska mig lite aktier…

Hur lägger ni upp julen vad gäller julklappar?

Berättar man…?

Har funderat lite på det här med hur öppen man bör vara med sina planer. Förutom min pojkvän och ni som läser här eller på mitt Instagram är det ingen som vet att jag inte tänkte jobba till 65. Inte för att det är ont om tillfällen att ta upp det. Det är gott om 50-talister på min arbetsplats så prat om pension och hur länge till någon ska jobba dyker upp lite nu och då.

Men jag säger inget. Och jag vet inte om det är för att det sticker i ögonen på folk, att man bryter mot normen och det stör. Eller om jag helt enkelt inte vill att någon ska kunna säga ”Vad var det jag sa” ifall det inte går vägen.

Men är det den fega vägen. Att inte berätta gör att jag inte behöver satsa helt och hållet. Det gör inget om jag misslyckas för det är bara jag som vet att jag har misslyckats.

Sen skulle det vara lite roligt att röra om i folks huvuden också…

Hur tänker du?

Ändrade prioriteringar

Förr har jag satt stort värde på att laga god mat och dricka gott till, gärna vin. Det spelade inte allt för stor roll vad maten kostade. Det var värt det tyckte jag.

Nu uppskattar jag att äta så billigt som möjligt, som röran på frysgrönsaker och tonfisk jag slängde ihop idag. Och jag har inga problem att äta något liknande flera dagar i veckan. Och alkohol köper jag bara hem ifall jag får besök.

Fascinerande vad mål kan få en att inte bara ändra sitt beteende för att uppnå dem utan till och med ändra sina preferenser och värderingar. Har du ändrats på något sätt på grund av ditt sparande?